Sri Lankas Nordcentralprovins är landets största provins och omfattar omkring 10 714 km² av torrzonens inland. Den består av två förvaltningsdistrikt – Anuradhapura och Polonnaruwa – och har två av landets världsarv på UNESCO:s lista: den heliga staden Anuradhapura och den antika staden Polonnaruwa. För resenärer som lockas av levande historia, antik vattenbyggnadskonst och viktiga buddhistiska pilgrimsplatser saknar provinsen motstycke på ön.
Varför är Nordcentralprovinsen historiskt betydelsefull?
Provinsen ligger i hjärtat av den antika singalesiska civilisationen. Från ungefär 300-talet f.Kr. fram till början av 1000-talet e.Kr. var Anuradhapura Sri Lankas huvudstad – ett av de längst bestående stadscentrumen i hela Sydasien. Polonnaruwa efterträdde det sedan som öns huvudstad och nådde sin egen höjdpunkt inom konst och jordbruk under 1100-talet. Tillsammans bevarar dessa två städer mer än 1 500 år av kunglig historia, religiös arkitektur och avancerad samhällsbyggnad.
Mycket av det som gjorde regionen välmående var vattnet. Provinsens forntida härskare byggde ett enastående nätverk av reservoarer, bevattningskanaler och dammsystem som förvandlade torrzonen till bördig risodlingsmark. Flera av dessa system är fortfarande i bruk i dag och försörjer i det tysta risfälten över de nordcentrala slätterna.
Vad kan man se i Anuradhapura?
Anuradhapura, provinsens huvudort, ligger cirka 205 km norr om Colombo. Det är en av världens äldsta ständigt bebodda städer och har en djupt helig plats inom theravadabuddhismen. Staden omges av ett brett område med antika kloster, dagobor och dammsystem som tillsammans utgör ett av UNESCO:s världsarv.
Sri Maha Bodhi – ett fikonträd som sägs ha vuxit upp ur en stickling från det ursprungliga bodhiträdet under vilket Buddha uppnådde upplysningen – hör till de mest vördade religiösa föremålen i den buddhistiska världen och lockar pilgrimer året runt. I närheten står Ruwanweliseya, en stor vit dagoba som kung Dutugamunu lät uppföra på 100-talet f.Kr., och dess halvklotformade kupol reser sig fortfarande imponerande över slätten.
Andra viktiga byggnadsverk i den heliga staden är:
- Thuparamaya – anses vara den första dagoba som byggdes i Sri Lanka efter buddhismens ankomst
- Abhayagiri Dagoba – en gång ett av de högsta byggnadsverken i den antika världen
- Jetavanaramaya – ännu en kolossal dagoba i tegel, bland de största antika tegelbyggnaderna på jorden
- Lovamahapaya (Kopparpalatset) – vars stenpelare fortfarande markerar konturerna av ett klosterkomplex i flera våningar
- Kuttam Pokuna – ett par tvillingbassänger för bad som visar hur precist man byggde i forntiden
- Isurumuniya – ett klipptempel med rikt huggna friser, bland dem den berömda reliefen ”De älskande”
- Samadhistatyn – en elegant sittande Buddha från 300-talet, huggen i kristallin kalksten
Tvillingreservoarerna Nuwara Wewa och Tissa Wewa ramar in staden i öster och söder, och deras stränder bjuder på lugna promenader tidigt på morgonen, bort från de stora pilgrimsskarorna.
Kung Pandukabhaya anlade Anuradhapura formellt på 300-talet f.Kr. efter en ordnad plan med stadsportar, bostadskvarter och handelsområden. Hans son Mutasiva anlade senare trädgården Mahameghavana, just den lund där den indiske kejsaren Ashokas son Mahinda sägs ha infört buddhismen i Sri Lanka – vilket gör den till en av de mest betydelsefulla grönytorna i Asiens religionshistoria.
Vad kan man se i Polonnaruwa?
Polonnaruwa blev öns huvudstad år 1070 e.Kr., när kung Vijayabahu I drev ut cholaockupanterna och återförenade riket. Staden nådde sin höjdpunkt under hans sonson, kung Parakramabahu I, vars regeringstid på 1100-talet av historiker betraktas som Polonnaruwas guldålder. Handeln blomstrade, och Parakramabahus övertygelse om att inte en droppe regn fick gå förlorad utan att tjäna människans behov drev fram en bevattningsinfrastruktur som överträffade allt som byggts under Anuradhapuraeran.
Ruinerna av den antika staden ligger inom ett kompakt, anmärkningsvärt välbevarat område på västra stranden av Parakrama Samudraya – en väldig reservoar som anlades omkring 1100-talet och som fortfarande bevattnar den omgivande jordbruksmarken. En rektangulär stadsmur omsluter en samling palats, audienssalar, tempel och klosterområden.
Viktiga platser i den antika staden är:
- Gal Viharaya – fyra monumentala Buddhaskulpturer uthuggna i berget, bland dem en 7 meter hög stående figur och en 14 meter lång liggande figur, huggna direkt i en enda granitvägg på order av Parakramabahu I
- Lankatilakatemplet – en hög taklös helgedom i tegel med imponerande murar och en huvudlös stående Buddha
- Thuparamaya – ett kompakt bildhus av tegel i gedigestil, en av de få byggnaderna i Polonnaruwa vars välvda tak fortfarande är intakt
- Nissanka Latha Mandapaya – en unik paviljong med lotuspelare som användes för ceremoniella sammankomster
- Parakramabahus palats – vars grund för sju våningar och audienssal hör till landets bäst bevarade kungliga byggnader
- Pothgul Vehera – ett bibliotekskomplex nära sjöstranden, intill Pulasthistatyn (som ibland anses föreställa Parakramabahu själv)
- Medirigiriya Vatadage – en rund relikhelgedom cirka 30 km norr om staden, känd för sina tre koncentriska ringar av stenpelare
Polonnaruwas nedgång kom snabbt. Efter Parakramabahu I behöll få av hans efterträdare samma administrativa grepp, och staden föll vid kalingakungen Maghas invasion 1214 och fick till slut lämna den politiska makten till härskare i söder. Den UNESCO-listade antika staden har sedan dess grävts ut omsorgsfullt och är i dag en av de mest lättbegripliga arkeologiska platserna i Sydasien.
När är bästa tiden att besöka Nordcentralprovinsen?
Provinsen ligger i Sri Lankas torrzon, vilket innebär att den får mindre regn än höglandet eller sydvästkusten. Den behagligaste tiden för ett besök är mellan maj och september, när nordostmonsunen har passerat och temperaturen, om än varm, är hanterbar på morgnar och kvällar. December till februari kan också vara trevligt, men något fuktigare.
Provinsens stupor och dagobor är aktiva pilgrimsplatser, vilket innebär att besök i gryningen och skymningen sammanfaller med lokala religiösa högtidligheter och ger en lugnare och mer stämningsfull upplevelse än mitt på dagen. Ta med lätta bomullskläder, bekväma promenadskor (besökare tar av sig skorna på de flesta heliga platser) och solskydd.
Hur tar jag mig till Nordcentralprovinsen från Colombo?
Anuradhapura ligger cirka 205 km från Colombo på väg, vanligtvis en bilresa på tre och en halv till fyra och en halv timme beroende på trafiken. Det går också direkttåg från stationen Colombo Fort; intercityexpressen är det snabbaste alternativet, och resan bjuder på utsikt över ett landskap i förändring när man rör sig från den våta zonen ut på de torra slätterna. Polonnaruwa ligger cirka 215 km från Colombo och nås också med tåg och på väg.
Många besökare i provinsen bor i eller nära Anuradhapura i två till tre nätter och reser sedan till Polonnaruwa innan de fortsätter till platserna i Kulturtriangeln längre söderut, som Sigiriya. Provinsen kan också nås från norr som en del av en längre rundresa som omfattar Sri Lankas Nordprovins.
Vilket djurliv finns i eller nära Nordcentralprovinsen?
Provinsen gränsar i väster till Wilpattu nationalpark, Sri Lankas till ytan största nationalpark och en av de bästa platserna i landet för att se leoparder i en relativt ostörd livsmiljö. Parkens karakteristiska villus – grunda naturliga sänkor som fylls med vatten under regnperioden – lockar elefanter, axishjortar och vattenfåglar i betydande antal.
Inom själva provinsen är vilda elefanter en verklig närvaro i buskskogen och längs kanterna av de gamla dammsystemen. Fågelskådare har mycket att hämta vid de stora bevattningsreservoarerna, särskilt under den nordliga flyttfågelsäsongen från oktober till mars, när vadare och sjöfåglar samlas i stora koncentrationer.
Vad mer bör resenärer veta om provinsen?
Nordcentralprovinsen är en plats med aktivt religiöst liv och jordbruksliv, inte bara ett kulturarvsområde. Pilgrimer besöker Anuradhapuras heliga platser varje dag, och staden följer regler för klädsel och uppförande vid religiösa platser som besökare förväntas respektera: täckta axlar och ben samt skorna av innan man går in i helgedomsområden. Fotografering kan vara begränsad i vissa inre helgedomar.
Provinsen har också kvar sin identitet som risodlingens hjärtland. Risfält breder ut sig över slätterna mellan de gamla dammarna, och odlingens rytm – plantering efter regnen, skörd under de torra månaderna – fortsätter ungefär som den har gjort i två årtusenden. Att resa genom provinsen utanför de stora sevärdheterna ger en verklig känsla för hur det antika vattenlandskapet fortfarande fungerar som ett levande system.
Platser i närheten
10 platser inom cirka 25 km, närmast först.
Läs vidare
6 sidor om närliggande ämnen.

